Lögdeälvsleden

Sista helgen i maj vandrade jag större delen av Lögdeälvsleden, en ca 90km lång led längs Lögdeälven i Västerbotten. Jag startade i Övre Nyland. Den infrastruktur som råder kring älven verkar utnyttjas av fiskare mer än vandrare. Jag hittade i alla fall inte många erfarenheter från andra vandrare som gått leden efter en googling, så detta inlägg kanske kan vara till nytta för den som funderar på att gå leden.



Leden bjöd på många vackra vyer, en del branta stigningar, och den norra halvan hade en hög vildmarkskänsla även om leden bitvis passerade längs kalhyggen. Leden var mycket välskött norrut och var generöst underhållen med vindskydd och stugor med dass och ved. Den södra delen av leden var bitvis förfallen.

För den som är sugen på en vandring som bjuder på skog och älv i Norrland är Lögdeälvsleden klart att rekommendera, men mitt tips är att skippa sträckan mellan Klöse och Lögdeå som inte var mycket att se, var dåligt underhållen och inte sällan passerade lite väl nära bebyggelsen.

Start i Övre Nyland

Leden innehöll många stigningar av det här slaget.

Vy uppifrån "himlastegen"

Perfekt vandringsväder, soligt och svalt!

I början av vandringen var den här typen av lyxiga stugor vanliga. Ved, kamin och sovplats, strategiskt belägna vid de mest bildsköna platserna.

Man får se upp med var man sätter fötterna! Vad som man först tror är en pinne kanske är en orm...

En bit in på vandringen kände jag en stark känsla av att vara iakttagen, jag har aldrig upplevt samma känsla förut i skogen. Känslan höll i sig en halvtimme kanske och blev inte svagare av att jag stötte på detta. Jag höjde i alla fall farten ett snäpp och kände mig till slut lugnare.

En typisk vy längs leden. Den första halvan av leden hade en väldigt hög vildmarkskänsla.

Första tältnatten. Mjukt och bildskönt, men kallt. Ett extra par tjocksockar satt inte fel.

Delar av leden har återtagits av naturen.

Flitiga bävrar jobbar hårt längs Lögdeälven så ifall man är en björk ligger man risigt till.

Den enda bebyggelse jag såg under första delen av min vandring var den här typen av högt uppskattad service.

Äntligen börjar vattnet bli lite oroligt!

Även om vädret är dåligt tar älven fast betraktaren.

Mäktigt!

Regnet lättade så jag passade på att tända en eld och torka lite kläder vid lunchpausen.

Den här skylten väcker många frågor.

Ännu en charmig stuga längs leden.

Grillplats som inbjuder till korvgrillning och öldrickning.

Fler spår av bäver. Någon livs levande såg jag dock inte av...

De korta bitar då leden gick på landsväg så försvann markeringen bitvis och man fick gå på känsla. Som tur är var det väl markerat när man skulle vika av.

Leden är varierad och följer inte slaviskt älvskanten utan avviker ibland in i skogen som här.

Jag tog en rast i en av stugorna för att koka kaffe och värma mig lite.

Vilar benen vid svartforsen.

Järnvägsbron vid Norrfors.

Kanske den bildskönaste platsen längs leden, där det även fanns en stuga.

När man vandrar hamnar man lätt i ett meditativt tillstånd av dagdrömmande, som här då jag höll på att plumsa ner i älven. Leden hade nämligen spolats bort! 

En björk som markerade leden tillhör nu älven.

Den norra delen av leden var mycket välskött och den södra delen verkade inte vara skött alls. Som här då spängerna förmultnat och rostiga spikar sticker upp...

... eller här då man får hoppa eller vada över bäcken. Inget problem ifall man är spänstig!

Norrland i sin nästan plågsamma skönhet.

Den andra tältnatten. Lika kall som den förra.

Glad (och tilltufsad) vandrare!

Lögdeälvsleden är den bäst markerade leden jag har gått (även om det, som alltid, fanns partier där det kunde ha varit bättre). Här gick det nästan till överdrift!

Å nej, inte igen!

Som tur är var vattnet inte djupt längs en remsa till höger i bilden.

Lite blöta fötter har ingen dött av.

Vanlig syn där älven svänger och utövar stora krafter mot marken.

En av många branta stigningar längs leden.

Stigningarna lönar sig med storslagna vyer, som den här hästskoformationen, som var för mäktigt för att fångas i en enda bild.

Här har jag ställt min kamera halvt balanserande på en gren, därav mitt nervösa leende.

Kartan börjar i det här läget bli lite sliten, ett hett tips är att plasta in den.

Ännu en orm var väldigt nära att bli offer för mina fötter! Efter denna incident tänkte jag att jag får hålla bättre koll på var jag sätter fötterna... 

... och precis efter det så ser jag detta och hoppar till. Finns det så stora ormar i Sverige?! Detta var dock en slang och ingen orm...

Den våldsamma forsen ger en känsla av otämjd vildhet.

Den här spången hade sett sina bättre dagar och jag passerade den med stor försiktighet.

Husvagnscamping i Klöse. Vildmarkskänslan som jag hade njutit av försvann här och återkom aldrig riktigt efter det.

Middagspaus i kvällssolen. Perfekt väder!

Norrland.

Björn?

Ännu en förruttnat spång... Vattnet var mer än midjedjupt. Jag tog det dumdristiga beslutet att hoppa över och klarade det, men det var med en hårsmån.

Återigen visar naturen vem som bestämmer, en stor del av leden har helt enkelt rasat bort! Som tur är fanns en omväg markerad.

Från andra sidan.

Ännu en av de många vyer man får efter att ha betalat i form av en brant stigning.

Man undrar om bävern försöker säga något?

Det syns dåligt på bilden men denna bro utnyttjades även av myror.

Den här platsen var inbjudande för tältning men jag fortsatte vidare.

Det här var helt klart ledens lågpunkt, leden går in över en inhägnad kohage och ja, det där är ett elstängsel! 

Visst är det bisarrt?! Kossorna stirrade hånfullt på mig när jag fick en stöt rakt i skrevet.

I Hyngelsböle var det fullt pådrag med fiskare. Lite för mycket folk för min smak så jag fortsatte en bit till.

Jag hittade till slut en undangömd plats vid älven och slog upp tältet. Innan läggdags är det fotvård som gäller, lite varmvatten, tvål och sen på med torra strumpor innan man lägger sig i tältet. Det där är förresten gyttja och inte blod.

Vid frukosten vid morgonen därpå lyckades jag spilla ut det sista av mitt kaffe så det blev en tuff vandring för en koffeintorsk som jag.

Det mesta därefter var ren transportsträcka. Väl framme i Lögdeå besökte jag så klart det anrika Häggströms modehus!